När Emil var två veckor så tingade vi honom.

det blev per telefon, var 50 mil till uppfödaren så vi var aldrig och tittade

till honom. Tisdagen den 28 oktober var det då dags för min man och mig att

åka och hämta vår lilla nya familjemedlem.

Väntan kändes lång innan vi kunde hämta honom.

Lite kalla fötter fick jag någon gång innan dagen då han skulle bli vår kom.

Jag tror det lätt kan bli så ibland när man tagit beslut som förändrar ens liv på en lång tid.

Nu är han vår och det känns bara bra. Han har kissat inne ett par gånger,

annars är ha rätt duktig på det området, han gör nästan

alltid ifrån sig ganska så snart vi kommit ut.

Han vill bita på allt, nja nästan kanske..

men jag brukar kunna få honom att intressera sig för annat,

så det går att avleda hans intresse till något annat.

Han äter sin mat, biter på sina ben och leker med sina leksaker.

Han har mjällkvalster,

det hade han från kenneln, det står i papperna från veterinärbesöket

de gjorde på valparna, vi fick ett medel mot det med oss hem.

Han ska få det i pälsen 2 gånger till / 4 veckor mellan varje gång,

+ att uppfödaren gav honom det första gången då vi hämtade Emil.

Det som kan vara lite tråkigt när man köpt en valp

och skriver om det i en blogg eller liknande, och då kanske beskriver något

man gjort osv. då får man tillsägelse att -

- "aja baja så gör man inte, jag gjorde si och så med min valp, bla bla bla".

Jag kan väl tycka att alla sätt är bra "utom de dåliga" *s*.

Ibland passar yttrycket - "sköt dig själv och skit i mig / andra", - väldigt bra.

I denna blogg är det tänkt att ingen ska kunna kommentera,

varför? Jo för jag vill kunna skriva vad jag vill utan kritik, tips eller råd.

Om jag skulle behöva hjälp av något slag så väljer jag själv vem jag vill fråga.

Jag som är Emils matte,

har en egen blogg, och som jag känner det nu så blir det inte

mycket skrivit där om Emil hädanefter, utan det blir här.

Jag kommer att så småning om lägga in bilder på honom här i bloggen..